Sovmorgon är för män - tydligen?

Fredagskvällen blev precis så rolig som hon hade hoppats på. Alla hade humöret på topp och maten var god. Restaurangen hade varit full med gäster bland annat ett gäng med män från en bilfirma som hade suttit den tidiga sittningen och nu stannade kvar på den andra och drack. Vissa sov på bordet, andra försökte få liv i den som verkade mest utslagen. Mia tänkte att hon inte skulle vilja vara honom i morgon. Borta vid buffébordet hade hon fått några busvisslingar och uppskattande rop från männen och nog tyckte hon det var kul att hon fortfarande hade lite dragningskraft kvar efter flera barn.


 Men nu var helgen sedan länge över och mannen var bortrest ännu en vecka och dagarna och nätterna var igen ett långt inferno av trötthet. Rörmokaren hade kommit och dragit om de sista rören så hon äntligen skulle få tillgång till att tapetsera gästtoaletten. Det fick väl bli på kvällen när barnen sov, för att tapetsera med små barn som publik hade hon lärt sig dagen innan att det är INTE något hon vill göra igen. Hon hade tyckt att hon skulle sätta upp den sista lilla biten tapet på måndagseftermiddagen när lillen sov men då ville ju så klart de andra titta och istället för att snällt sitta på sängen och hålla sig ur vägen så hade dem efter ungefär 45 sekunder börjat klättra runt henne och dra och pilla på allt som de inte ska pilla på. Fem steg närmre ett nervsammanbrott lovade hon sig själv att aldrig igen tapetsera och passa barn -samtidigt i alla fall.

 Bara en dag kvar, sen skulle Nick komma hem och vara ledig en hel vecka och det skulle verkligen bli skönt att slippa vara hemma med alla barnen själv en hel vecka. Det var nämligen höstlov och det innebär att tonåringarna vill sova hela dagen, sitta uppe och yla på natten och blev sura när de små inte var tysta nog när de ville dra sig till kl 14. Själv brukade hon försöka hålla dem tysta fram till nio men efter det var det fritt fram att yla och leka hur högt som helst. Antagligen blev det ingen sovmorgon för henne själv denna helgen eller lovet heller.

Hennes man hade en tendens till att sova långt efter att barnen stigit upp och aldrig verkade tanken slå honom att hon kanske också skulle vilja eller behöva sova lite på morgonen med tanke på att hon var uppe 4-5 gånger varje natt. Men hon antog att det måste vara något manligt med att sova sig igenom skrik och skratt. Flera av hennes vänner hade beskrivit samma fenomen i deras hem så hon var i alla fall inte ensam. Men hon hade inte tänkt låta honom komma undan så lätt. Hon hade redan planerat att när han gick i pension så hade hon tio år kvar att jobba och då skulle hon bjuda hem alla barnbarn och sen lämna honom med dem på dagarna så skulle han nog få se vad hon gjort alla år hemma med barnen. Haha! Hämnden serveras bäst kall eller vad säger dem?

Hon brukade ofta bläddra igenom jobbsidorna i tidningen eller leta på Metros jobbsida efter jobb, mest för att se om hon kunde komma på vad hon skulle jobba med i framtiden när barnen var större. Oftast så längtade hon till den tiden, men försökte alltid att leva i nuet och njuta medan barnen var små. Tids nog blir det tid för jobb... 

http://www.metrojobb.se